vuxenlivet.

Det är alltid lika underbart med lediga dagar, även om man inte har något speciellt inplanerat. Det blev ingen träff med tjejerna idag, men jag har att göra så det räcker ändå. Gick upp vid halv nio, satte på en maskin tvätt, åt frukost, gjorde iordning mig och åkte till skogstorp. På vägen stannade jag och köpte med mig lite fika så jag och mamma har precis smaskat i oss den.
Jag sökte lite jobb häromdagen men tänkte fortsätta leta lite nu samt även träna inför nästa veckas högskoleprov. Sen måste jag hemåt igen och städa och fortsätta tvätta några maskiner. Halv sex ska jag vara chaufför åt mamma och några andra och direkt efter det ska jag och Niklas på en aktionsvisning (haha pensionärer!) i Heberg. Så som ni ser har jag fullt upp idag.
Mina tider på jobbet skulle ta slut nu på lördag men jag har fått lite mer så nu har jag tider fram till 2 november. Kanon, lite mer pengar blir det minsann!

Jag trivs verkligen med mitt liv nu, tyvärr så har det ju ramlat bort lite andra delar sen studenten, bla. tid för vänner. Jag vet att jag är dålig på att höra av mig och sätta av tid, men dagarna flyger helt enkelt iväg. Så fort man slutat jobbet vill man ha en lugn stund för sig själv efter att ha träffat folk hela dagen. Sen kommer Niklas hem och då är det alltid något som ska göras. Är jag ledig vill jag även då ha en stund för mig själv och jag fixar och donar i lägenheten.
 Jag borde inte behöva sitta här och förklara mig, man kan helt enkelt inte längre förvänta sig att man ska ha lika mycket tid för varandra som under skoltiden. Jag bor inte hemma, jobbar nästan varje dag och har sällskap och är nykär nu. Jag har inte heller råd att sitta och prata om ingenting i telefon. Jag hoppas bara inte det är någon som tar illa upp nu av detta utan kanske istället förstår att jag inte svarar i mobilen när jag jobbar och jag glömmer bort att ringa upp.

Men nog om det i alla fall. Jobbar fre-lör denna helgen, sen jobbar jag nästan hela nästa vecka. På söndag blir det ev. att bjuda hem mormor och morfar på fika. Det var alldeles för längesen jag träffade dom!

Sköt om er, KRAMKRAM


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0