josefin louise svensson

Känner mig så patetisk. Varför gör jag allt fel?! Istället för att vara trevlig och positiv, gnäller jag mer än någonsin, är otrevlig, vänder i humöret hela tiden. Fan..
Jag är så trött på att få smaka på lyckan. Få känna hur underbart det är att känna sig uppskattad och omtyckt, få uppleva den underbara närheten man får i ett förhållande, för att den sedan ska ryckas bort. Jag orkar inte det mer. Varför var jag så jävla dum?! Jag vet ju hur det brukar bli, varför riskerade jag då mitt egna välmående igen? Jag lär mig tydligen inte av mina misstag. Fuck denna skiten. Nu vill jag ha sommar, vill slippa skolan och få slippa träffa F. Jag tror på det Pieter sa, allt kommer bli mycket enklare då, då får jag min chans att glömma och komma upp på fötterna igen och hitta tillbaka till mina gamla rutiner. Jag vill bort från denna jävla stad, åka iväg själv för ett tag, men vem fan har råd med det? Usch, vad jag verkar tycka synd om mig själv, men då ingen vill lyssna får jag ju skriva av mig här istället. Ja, patetisk är vad jag är..

Everything is made to be broken.