nothing last forever.


Knappt 26 timmar har det gått, och redan efter några timmar kände jag hur jobbigt allt plötsligt blev. Ensamheten kom krypandes och tårarna började rinna. Nu har jag verkligen ingen. Ingen att ringa till, att prata med, och ingen famn att krypa upp i när jag känner mig nere. Situationen är som den är, och det kan jag inte göra något åt, men vetskapen om hur ensam jag kommer att bli nu känns jobbig.. väldigt jobbig..
2008-12-30 @ 20:50:02 Allmänt Permalink

Kommentarer
Postat av: Kim

Tro mig josefin! ja gråter också, men du vet att du alltid kan vända dig t mig ifall de e ngt oavsett va som skett mellan oss, du kommer alltid va min josefin, tjejen från öland som tog mig med storm!!!

Puss Kim

2009-01-01 @ 00:09:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0